17 mars 2026
Märker att jag spottat ur mig ganska många kåserier senaste tiden. Dags att dra i nödbromsen?
Månne inte.
Men så läser jag i Hufvudstadsbladet en artikel om nyss bortgångne Ralf Friberg. Denne finlandssvenske diplomat, journalist och politiker hann under sina 89 år bli ett känt namn här i landet.
Faktiskt har jag vid ett tillfälle intervjuat honom, för tidningen Expressen där jag var vikarie 1984.
Bakgrunden var att han skulle delta i något svenskt tv-program. Han var då pressråd vid Finlands ambassad i Stockholm och jag ringde upp. Minns inte ett jota från intervjun, men hoppas så här i efterhand att jag som ung och om Finland okunnig rikssvensk inte gratulerade honom till hans excellenta svenska…
I den sidolånga artikeln nämns att Ralf Fribergs paroll löd: “Nulla dies sine linea”, det vill säga “Ingen dag utan en linje”.
En koll på nätet berättar, att orden tillskrivs Apelles (356-308 f. Kr), en känd grekiska målare från antiken.
Budskapet är att man bör praktisera sina färdigheter varje dag, för att hålla dem uppe och – om möjligt – bli bättre och mer erfaren.
Min gitarr står mest och dammar, och det blir kanske max en kvarts nygrekiska om dagen. Men några linjer, eller rättare sagt textrader, kräver minimal ansträngning.
Det är närmast en terapi var morgon, före dagens alla bestyr, att en smula “skriva av sig”.
Tack att du fortfarande orkar läsa!