1 augusti 2026
Mina första somrar i Finland var fantastiska. Gick på finskkurs efter finskkurs och var i den åldern att en och annan sommarflirt kunde uppstå.
Som snart 70-åring får man sällan uppmärksamhet av andra könet, och ärligt talat är väl även det egna intresset svalare numera.
Men småkryp gillar mig. Senast igår hade de samlats i en stor välkomstdelegation om aftonen. Jag måste ringa efter en “huoltomies”, vilket rakt av betyder “skötsel-man”.
De kan säkert en del engelska på fastighetsskötarbolaget. Finska skolan har hög klass och ännu har ju finskan inte erövrat någon position som världsspråk…
Jag har nu bara två val; försöka förklara läget för damen i skötselbolagets växel (de är nästan alltid femininer) och sedan för fastighetsskötaren (så gott som alltid en man) på deras gemensamma språk.
Eller ta det på engelska.
I praktiken är det sistnämnda fullständigt uteslutet. Det vore total kapitulation! Ett komplett nederlag.
Varför åker man som ensamstående till Finland och stannar här i 30 år om inte för att dagligen och stundligen idka lingvistisk bodybuilding?
Bort det! som aposteln Paulus brukar skriva.
Vad kan “småkryp” heta på finska? Fungerar “pieniä eläimiä”, det vill säga “små djur”? Det är just innan firmans telefontid tar slut för dagen, så jag hinner inte googla.
Och vad heter nu “tvättfat”? Minuterna springer och jag har inte tid att konsultera lexikon. Ringer och förklarar för damen i bolagets växel att jag “har små djur i mitt badrum”.
Voi, voi, voi!
I väntan på fastighetsskötaren lär jag mig via nätet att “småkryp” heter “ötökät”. I pluralis, vill säga.
Talar man om ett enskilt litet kryp, så är den korrekta singulära termen “ötökkä”.
Kanske, tänker jag under min väntan på “skötsel-mannen”, är det detta som gör finskan till ett livslångt sudoku. Eller som det ädlaste vin, men helt utan bakrus.
Vad kan då “tvättställ” heta på finska? Ny konsultation av en nätbaserad “sanakirja” (“ordbok”). Jo, “pesuallas”.
Första ledet “pesu” betyder “tvätt” och i bakgrunden finns verbet “pestä” eller “att tvätta”.
Böjningen: Minä pesen (jag tvättar), sinä peset (du tvättar), hän pesee (han/hon tvättar), me pesemme (vi tvättar), te pesette (ni tvättar), he pesevät (de tvättar).
I passivum får vi “pestään”, alltså “det tvättas”.
Det andra ledet, “allas”, brukas vanligtvis för en “bassäng”. Vi har en stor utomhusbassäng nere vid Salutorget i Helsingfors, nära där Sverigebåtarna lägger till, och den heter just “Allas”.
Men, upplyser nätet, “allas” förekommer också exempelvis i ordet “pesuallas” och betecknar då en “diskho” eller ett “tvättställ”.
Nu ringer den händige herren på. Visar honom till mitt “kylpyhuone”, ordagrant “badrum”.
Han föreslår att jag ska koka en kastrull varmt vatten.
Hur länge då?
– Kunnes se alkaa kuplia (Tills det börjar bubbla)!
Så blir det och den händige fastighetsskötaren häller det skållheta vattnet in just i den lilla tvättställs-glipa där småkrypen förmodligen är mantalsskrivna.
– Vanha niksi (gammalt husmorsknep)? frågar jag, stolt över att ha kommit ihåg och till slut även fått användning för detta ej särskilt frekventa ord.
– Kyllä, svarar min kortvarige gäst.
Det är skoj att samla på sig och ständigt förbättra ett ordförråd. Jag tror det håller de små grå cellerna levande. Finskan har för övrigt ytterligare ett ord för ”husmorsknep”, det är ”kotikonsti” eller ”hemtrick”.
Min vän svensken Johan Björkstén är en världsauktoritet på kinesiska tecken.
– Mitt favorittecken, berättade han vid tillfälle för mig, är “guo” uttalat med en stigande ton.
Vilket betyder?
– “Att skära vänsterörat av en fallen fiende, för att hålla räkningen på hur många man dräpt”.