8 september 2026
Idag har jag i exakt ett halvår levererat ett kåseri om dagen.
En trevlig vana, ungefär som att tvätta händerna eller borsta tänderna ett par gånger om dagen.
Någon ekonomisk vinning har projektet inte gett, och jag gissar att blott en handfull av kanske 50 personer på mailinglistan läser var dag.
Det är helt OK så. Utbudet av bloggar på nätet är närmast gränslöst.
Journalister skriver i sanden. Så kommer havets våg och suddar ut. Allt annat vore outhärdligt.
Det är sak samma med litteraturen. Minns när jag på huvudbiblioteket här i Helsingfors frågade efter Vilhelm Mobergs mäktiga emigrantepos.
Jo, det hade de. I källarförrådet.
Jag hade tanken att om ett halvår (om kraften och hälsan står bi) försöka ge ut en 400 sidors tegelsten med 365 kåserier.
Branschenerfarna personer har fått mig att tänka om. Blir det något, så blir det nog inte mer än max hälften av det sidantalet och den sista kåserisamlingen för min del.
Jag har redan en smula börjat gå igenom befintligt material och strukit ner. Det som blir kvar handlar i hög grad om Finland och om att som rikssvensk bo och leva här.
Har lärt mig att de allra flesta bokprojekt går med förlust. Att en bok håller hög klass är ingen garanti för framgång.
Och det verkar ju för övrigt som att den tryckta boken haft sin bästa tid. Många läser på paddan eller använder sig av andra digitala kanaler.
Mitt hopp är att – om som sagt kraft och hälsa tillåter – i den andra halvan bli en smula mer pedagogisk. Försöka svara på vanliga frågor om Finland.
Blåser ut de noll ljusen på den imaginära jubileumstårtan och tar sats för sex månader till.
Tack ni som troget är med på resan!