31 juli 2026
Finskan är otroligt fascinerande.
Pertti Jarla – som nog få svenskar känner till – har på vardagar en seriestripp i finskspråkiga dagstidningen Helsingin Sanomat.
Idag handlar det om ett par som ska ingå äktenskap och har infunnit sig i kyrkan. Den kvinnliga prästen frågar:
– Millaisia vihkivaloja olitte ajatelleet? (Vilka vigsellöften hade ni tänkt er?)
Kyrkvaktmästaren står bredvid prästen, kanske som ngt slags ”vittne” från kyrkans sida.
Kvinnan i kyrkbänken svarar:
– Emme tahdo semmoisia. (Vi vill inte ha några sådana.)
I den följande och sista serierutan står kyrkvaktmästaren på en pall. Till ackompanjemang av en radda kötteder river han från kyrktaket bryskt ner en bred lampa med lysrör.
Jaha, undrar kanske den läsare som orkat med ända hit, vad är nu det fina i kråksången? Var gömmer sig humorn?
Det handlar om en ordvits, och som bekant är finska ord ganska annorlunda jämfört med svenska. Faktum är att finskan inte ens är ett indoeuropeiskt språk, utan tillhör den så kallade finsk-ugriska språkgruppen. Ett språk som persiska, vilket talas i Iran, är närmare släkt med svenskan än vad finskan är.
Ska vi titta på Pertti Jarlas stripp?
Den bygger på tvetydigheten i ordet “vihkivaloja”. Ordet “vihki” använda i sammansatta ord och ledet “vihki” betyder “vigsel”. Vi hittar det exempelvis i ordet “vihkipari” eller “vigselpar”.
Vad betyder då det andra ledet i sammansatta ordet “vihkivaloja”? Här börjar vi närma oss pudelns kärna…
“Valoja” är en pluralform. Ska vi vara mer exakta är det “plural partitiv”. Kasuset partitiv används när man talar om ett obestämt antal av något.
Ett finskt ord i singularis ser annorlunda ut i pluralis: “Banaani” blir “banaanit”. Men just i partitiv kan det hända att flera ord ser likadana ut men har olika betydelse.
Den plurala böjningsformen “valoja” kan utöver “ed/löfte” även betyda “belysning”. Grundformen av orden är “vala” respektive “valo”.
När bruden in spe förklarar, att man inte vill ha några “vihkivaloja”, borde det ju vara rätt lätt att förstå. Men i Pertti Jarlas underbara stripps sker av och till ganska hisnande missförstånd.
Nähä, tänker kyrkvaktmästaren, de vill inte ha någon belysning under vigseln. Då är det väl bäst att gå och riva ner den där breda lampan i taket med lysrör.
Jag funderar en smula, men kan inte spontant komma på någon bra översättning till svenska. Ordvitsar är knepiga, inte minst när det gäller språk som är så skilda från varandra som finskan och svenskan.
Minns hur jag som barn läste serietidningen Lilla Fridolf. Hans fru Selma var hetlevrad.
Paret var ute och åkte bil och måhända var det ett barnbarn som satt i baksätet.
Vederbörande hade av någon anledning med sig en uppstoppad trut. Han eller hon behövde plötsligt få händerna fria. Selma håller som vanligt låda i framsätet.
Då sträcker barnbarnet ut händerna med den uppstoppade fågeln mot framsätet:
– Håll truten mormor!