25 maj 2026
Under studietiden på 70-talets andra hälft körde jag tunneltåg.
Det var tämligen monotont, men hyfsat betalt. Hade kontrakt om att köra två helger och vara ledig en helg.
Vill minnas det var som så, att om man ställde upp även den “lediga helgen” så fick man mer betalt än de två första.
Det fina i kråksången var ju, att det varje månad kom en liten summa på kontot. Vilket i sin tur gjorde att man kunde undvika att dra på sig studieskulder.
Utbildningen var på några veckor och vi hade roliga lärare. En av dem bar, vill jag minnas, titeln “trafikmästare” och hade mycket humor.
Innan han började utbilda blivande tunneltågförare, hade han bland annat lett ett team biljettkontrollanter. Det plankades en del och vid ett tillfälle hade de kommit på en ung kille som tog sig fram biljettlös.
Grabben kunde bara engelska, ingen svenska. Men något sade den kvicktänkte trafikmästaren att här låg en hund begraven.
– Så jag sade till en av medarbetarna att “Du som kan engelska, berätta för killen att han glömt knäppa gylfen!”.
Som nog alla läsare redan räknat ut, reagerade mannen blixtsnabbt och gjorde en handrörelse för att knäppa gylfen.
Som redan var knäppt…
Det var ganska ensamt i tunneltågshytten. Men kanske nyttigt att ha provat på något annat än journalistiken.
I några perioder prövade jag även på att jobba som spärrvakt. Också det om helgerna. Man kunde lägga in en önskan om vilken spärr man ville sitta i.
Jag brukade be om station Enskede gård. Åtminstone på den tiden var den inte särskilt välfrekventerad och ser på nätet att den läggs ner 2030.
Vi hade i spärrarna små gula lappar som användes för att ställa in korrekt tid på biljettstämpeln. Det dröjde inte länge förrän jag kom på, att ett sådant där häfte även kunde användas för att öva böjning av tjeckiska substantiv.
Dessa böjs (deklineras) i sju kasus och naturligtvis såväl i singularis som pluralis. Till tjeckiskans egenhet hör att språket, precis som latinet och grekiskan, har formen “vokativ”. Den användes vid direkt tilltal.
Ropade någon på en slav i det antika Rom förvandlades grundformen “servus” till “serve”.
Vill jag vända mig direkt till någon tjeckiska som exempelvis heter Anna, så böjs namnet till “Anno”.
Mina tjeckiska vänner tilltalar mig direkt med formen “Sörene”.
Höll på en hel del med just tjeckiskan. Tror vi var max tre eller fyra studenter i ämnet vid Stockholms universitet. Och så en utsänd lektor från Prag.
Idag skulle jag aldrig orka plugga in substantiv-tabeller på samma vis. En spärrvakt tjänade, om jag minns rätt, litet mindre än en tunneltågföraren.
De små gula häftena där jag gång på gång på gång skrev ner och memoriserade böjningstabeller, får väl så här retroaktivt betraktas som en liten löneförmån…