21 juli 2026
Skrev om Piaf häromdagen. Den lilla sparvungen med den fantastiska rösten och bitvis tragiska livsödet.
En kollega mailar, att hon gjorde sin sista turné i Sverige, men blev sjuk och längtade tillbaka till hemlandet.
Många av Piaf sånger är kända, en kanske mindre känd heter “Marie la Françiase”. Har inte sett någon svensk version, så då får jag väl göra en själv.
Denna sång handlar om brinnande hemlängtan, mänsklig förnedring och en gammal kvinnas självbedrägeri.
Kort sagt om livet som det ofta ser ut…
Franska är mitt sämsta främmande språk, jag är inte tillstymmelsen till poet eller sångförfattare.
Men i väntan på att regnet äntligen ska besöka min balkong drar jag iväg nedanstående. Ni hittar den säkert på YouTube eller dylikt.
I sammanhanget vill jag förresten hylla Jan Hammarlund. Vet nu inte hur pass känd han är här i Republiken. Bland rikssvenskar i min ålder känner många till honom.
En fantastisk röst (en gång skolad av operasångerskan Hjördis Schylberg) och en fenomenal gitarrist. Hans mest kända sång är nog “Jag vill leva i Europa” som kom att spelas in av Arja Saijonmaa.
Jag föredrar Jan ensam med gitarr.
Tidigt, redan på 70-talet, översatte han och spelade in latinamerikanska sånger. I mitten av 80-talet spelade han in och turnerade med franskspråkiga sånger av bland annat Piaf och Brel.
Jag håller Hammarlund för att vara en av de största svenska vissångarna och artisterna. Du hittar mycket på nätet!
Och nu tar vi oss an en sorglig men gripande chanson:
Fransyskan Marie (Marie la Française)
Åh mitt Paris så långt borta du är
för flickor som säljer sin kropp.
Och vad vacker Seinefloden var
i månaden juni när solen steg opp.
På botten av gamla Sidney
under järnvägsbron
dit kommer vi för vår stund
med fransyskan Marie.
Inget att undra på
för sjömän tillsammans
när de fått sig några järn
behåller helst sekinerna för sig.
Åttio dollar gör man av på en kväll
när man kommit åter efter två
månader utan kvinnor,
de kunde ju inte veta att hon var så tokig
att lägga undan pengarna för att återse Notre Dame.
Åh mitt Paris så långt borta du är
för flickor som säljer sin kropp.
Och vad vacker Seinefloden var
i månaden juni när solen steg opp
På Sydneys kyrkogård, en pastor går förbi,
mumlar föraktfullt en bön på engelska.
Det respektabla folket går förbi,
ger blanka tusan i fransyskan Marie.
Blott en gammal gumma kommer alltjämt tro
att dotterns man är en herre så chic.
Och under soliga dagar på gatan Rochechouart,
tänker hon att i Amerika Marie har henne helt glömt bort.
Åh mitt Paris så långt borta du är
för flickor som säljer sin kropp
Och vad vacker Seinefloden var
i månaden juni när solen steg opp