23 mars 2026
Går vid fem-tiden på morgonen in på nätet och kollar SMHI:s tiodygnsprognoser. Just nu är det, enligt väderlekstjänsten, två plusgrader i Helsingfors, men de “känns som fyra minus”.
Stockholm har fem plusgrader, vilka “känns som två plus”.
– I Sverige är det nästan vår. Här känns det som om vintern dröjer sig kvar, brukade fotografen Kjell konstatera när han i mars, april kom över till Finland för gemensamma uppdrag.
SMHI:s tiodygnsprognos ger föga hopp. Kvicksilvret kommer att ligga en gnutta över nollstrecket resten av månaden här i Helsingfors. I Stockholm är det aningen varmare, fast ingen större skillnad under kommande tiodagarsperiod.
Fotografen Kjell startade ett nytt liv på en thailändsk ö. Han kommer till Sverige om somrarna, för att sedan återvända till värmen i god tid före kung Bores ankomst.
I december far jag på en tre veckors – än så länge arbetslös – resa till Grekland. Först Athen och under helgerna härliga ön Egina. Förra året när jag var där med reskompisen Alf kunde vi njuta vår lunch invid havet i bara t-shirts.
Jag förlängde vistelsen med en vecka och gjorde en viktig iakttagelse; de första veckornas möten och återseenden och kroggemenskap tog slut. Solen sken visserligen behagligt i Athen och i norra Finland var det uppemot 30 minusgrader.
Men vad gör man i sydligt land när man redan hunnit träffa sina lokala vänner över några middagar och när man varken är intresserad av sandstränder eller att börja spela bridge?
Finländarna är duktiga på att bita ihop och genomlida jobbiga saker. Runt halva året är det kyligt här, värre än i Sverige. Men folk går upp i ottan och trotsar snö och is.
Minns en smått absurd upplevelse från när jag 1998 hade börjat studera kinesiska vid Helsingfors universitet. Tjutande vind och snöglopp. Bitande kyla. Jag bestämde mig för att ändå gå till dagens lektioner, fast jag förstod att det kanske bara skulle bli läraren lektor Gao från Peking och jag.
För ovanlighetens skull kom jag några minuter sent och öppnade utan illusioner dörren till lektionssalen – den var fullständigt knökfull av finska klasskompisar!
Med åren blir man sämre på att tåla kyla. Blir jag till sist tvungen att fly bort från den finska vinterkylan?
Ser annonser om seniorresor där man för en överkomlig summa kan stanna många veckor på ngn sydlig ort. Men vad skulle jag göra där? Sandstränder eller kortspel intresserar som sagt inte. Nog ej heller 31 middagar på raken med vin och dry martinis.
Man kan inte flytta till ett annat land och få allt. Klimatet är hårt i Finland och ibland kan man längta efter ett lite mer socialt liv.
Enklast är nog ändå att ställa in sig i ledet. Njuta av finska somrarna och all den mänskliga värme som faktiskt också – bakom kärvheten – finns här året runt.
Maassa maan tavalla (I landet på landets sätt)!