7 april 2026
Inget är “heligt” när Finland tar sig an sin gigantiska statsskuld, som i slutet av februari uppgick till drygt 190 miljarder euro.
“Vi behöver börja från en nivå där varje utgift ligger på noll”, säger Finansdepartementets budgetchef Mika Niemelä till Helsingin Sanomat.
Det är i en stort uppslagen artikel som “Finlands mest kända ämbetsman” talar ut. Månadsbilagans (“Kuukausiliite”) reportageteam har med sig en motorsåg, en sax och en osthyvel.
Budgetchefen vägrar ta dem i sin hand.
– Jag förhåller mig allvarsamt till nedskärningar av statens utgifter, förklarar han men går i alla fall med på en omslagsbild omgiven av ovannämnda pinaler.
Räknat per invånare uppgick Finlands statsskuld den sista februari i år till 33 581 euro eller runt 365 000 svenska kronor.
Nu är ju detta knappast något som gått landets politiker förbi. I oktober i fjol enades samtliga riksdagspartier, förutom Vänsterförbundet, om att införa en så kallad “skuldbroms” (“velkajarru”).
Målet är att från och med år 2027 börja få ner den offentliga skulden till EU:s stipulerade nivå om 60 procent av BNP. Idag ligger den på över 80 procent.
Man inrättar helt enkelt ett budgettak och hoppas på så sätt skära bort mellan åtta och elva miljarder euro under nästa valperiod, det vill säga 2027-2031.
Budgetchef Niemelä vill dock gå mycket längre än så. Han vill frångå den så kallade inkrementella budgeteringen (“inkrementaalinen budjetointi”). En sådan utgår från innevarande budget och så lägger man antingen till eller drar ifrån.
I intervjun med Helsingin Sanomats månadsbilaga talar han istället om “budgetering med nollsiffrigt golv” (“nollapohjabudjetointi”).
– I det politiska beslutsfattandet borde man komma till ett läge, där utgångspunkten för alla utgifter är noll euro, förklarar han.
Det faller utanför artikelförfattarens kompetens att döma, huruvida något sådant vore möjligt. Självfallet skulle man då inte sträva efter att rasera väsentliga samhällsfunktioner som skola, vård och försvar. Det torde kanske mer handla om en rörelseriktning och försök till nytänkande.
Att börja skära här och där är sällan populärt bland väljarna. I ett TV-inslag rubricerat “Mr Nedskärare” (“Mr Leikkaja”) sade Niemelä, att man kanske inte behöver asfaltera alla Finlands mindre grusvägar.
Reaktionen lät inte vänta på sig. Statliga YLE fick till slut stänga kommentarsfältet.
“Jag har inte röstat på denne man och han har enligt min mening en ideologisk grund som tjänsteman vilken är mycket skadlig för Finland”, skrev signaturen “Samba-Sofia”.
Finland sitter dock i en rävsax. Ännu år 2008 låg landets offentliga skuldsättning på runt 35 procent. Görs inget kommer räntorna år 2030 att uppgå till närmare sex miljarder euro årligen.
Budgetchef Niemelä anger tre grundläggande orsaker till det svåra läget; ökade vårdkostnader med en åldrande befolkning, högre försvarsutgifter på grund av NATO-medlemskapet samt de ökade ränteutgifterna.
Nu sätts alltså skuldbromsen in från och med nästa år och i höst
publiceras “Finansdepartementets tjänstemannainlägg” (“Valtiovarainministeriön virkamiespuheenvuoro”). Det är departementets mycket detaljerade bedömning av det ekonomiska utrymmet för kommande valperiod.
Tveklöst kommer ekonomin att vara ett centralt debattämne inför riksdagsvalet den 18 april nästa år (man har kommunalvalen på separat datum).
Gasa eller bromsa?
Går det att gasa när man redan – Vänsterpartiet undantaget – kommit överens om stora nedskärningar?
Finländska statstjänstemän håller traditionellt ganska låg profil. Budgetchef Niemelä bjuder dock en smula på sig själv. Han är frånskild och har två tonårsdöttrar, vars namn och födelsedatum finns intatuerade på armen.
Han är sportig och om sommaren händer det att han springer de 12 kilometrarna från hemmet i grannstaden Esbo till departementets lokaler i centrala Helsingfors.
Han sägs åtnjuta högt anseende såväl hos sin chef finansminister Riikka Purra (Sannfinländarna) som statsminister Petteri Orpo (Samlingspartiet). Förutom dessa två största partier består nuvarande regeringen även av Kristdemokraterna och Svenska Folkpartiet.
Några veckor före riksdagsvalet avgörs om Niemela får nytt förordnande, vilket han själv gärna vill (han tillträdde mot slutet av statsminister Sanna Marins regeringsperiod).
Som den tjänsteman uti fingerspetsarna han är, röstar han inte i riksdagsvalet.
– Inte heller lägger jag någon blankröst. Jag vill inte belasta valförrättarna med en sådan.
Någon bild med motorsågen får alltså inte Helsingin Sanomats månadsbilaga. Men, han berättar att han äger en röd Husqvarna.
– På fritiden gillar jag att röja i skogen runt mitt sommarställe. Då är man tvungen att koncentrera sig så pass noggrant, att det inte finns plats för några tankar på jobbet.