18 maj 2026
Till det första jag gör efter att ha återvänt till Finland hör att gå till en lokal livsmedelsbutik. Inte för att köpa bröd och ost, utan för att hämta ut ett paket.
– Hej, jag är så oteknisk, kan månne du hjälpa mig med det här? frågar jag och lämnar över mobiltelefonen.
– Excuse me, but do you speak English?
– Jo, jag undrar alltså om…
Mitt i meningen blir det tvärstopp. Tio dygn nästan uteslutande på svenska har satt spår. Plus att man kanske inte har samma plasticitet i hjärnan som förr.
– Anteeksi etten puhunut suomea (Ursäkta att jag inte talade finska)!
Den unga expediten hjälper den äldre farbrorn och visar hur man knappar in siffror. Så öppnas dörren och där ligger den bok jag beställt.
En vän i Sverige skickade via nätet en voucher om 30 euro, för en liten tjänst jag gjort densamme. Men när jag gick till bokhandeln här i Helsingfors fick jag omgående veta, att sådana löser man in via webb-butiken.
När kommer dagen då man i princip kan stänga ner de flesta servicefunktioner? I Sverige fick jag lära mig, att min bank inte längre ger ut papperspengar via disk. Man behöver ett uttagskort och det hade jag råkat glömma hemma i Finland.
Besvärligt är det också när man ska ut och flyga. Jag orkar helt enkelt inte mixtra med inchecknings-automater och knyta bagage-lapp på resväskan.
Ikläder mig istället en lätt förvirrad min och frågar vid en av de få öppna incheckningsdiskarna, på engelska, om de kan förbarma sig över mig. Det brukar de kunna och sedan, när boardingkortet är utskrivet och väskan ligger på bandet, fyrar jag av ett KIITOS.
Tror det var i Kina jag lärde mig, att man inte ska kunna ett språk för bra om man vill ha snabb och effektiv hjälp. En svensk som kunde utmärkt mandarin bad vid tillfälle mig att på engelska fixa till några hotellupplysningar.
Är det något fel på min dator här i Finland, talar jag ALLTID engelska med amerikansk accent i datorbutiken. Det går hem. Dels kan jag det bättre än finska och dels har jag intrycket att många i IT-branschen diggar Silicon Valley och gärna övar engelska.
Gromyko kunde utmärkt engelska, men vill minnas han ofta använde tolk vid förhandlingar. Då får man ju så att säga litet extra betänketid.
Koivisto – en man jag beundrar – hade också tolk i samtal med sovjetledarna. Fast naturligtvis kände de till att denne store finske statsman, efter att som elitsoldat ha deltagit i fortsättningskriget, började studera ryska.
Genant språkmisstag i förmiddags. Men när de märker att man ansträngt sig för att lära deras språk, brukar finnarna le så att mungiporna snuddar vid örsnibbarna.