28 mars 2026
I morgon är det palmsöndagen, firad till minne av hur Jesus red in i Jerusalem på en åsna och folket hälsade honom med palmblad i händerna.
I Finland är detta en dag då hemmen får besök av små påskhäxor (på finska pääsiäisnoita). De går från hus till hus, knackar på dörren och läser så följande ramsa:
“Virvon varvon, tuoreeks terveeks, tulevaks vuodeks, valoisaks kevääks, vitsa sulle, palkka mulle!”
Fritt översatt:
“Jag viftar med kvist för frisk hälsa, för det år som kommer, för en ljus vår, en kvist till dig, en belöning till mig.”
Enligt traditionen får man en kvist i handen mot att man delar ut litet godis, det är det som är “belöningen”.
Men jag har sällan godis hemma.
Det lär ska gå bra även med en slant. Men jag är inte uppvuxen med just denna tradition och känner mig litet obekväm – vem är den gamla farbrorn som öppnar dörren och talar så konstig finska..?
Samma känsla har jag i Grekland på julafton, nyårsafton och trettondagsafton. Då går barn från dörr till dörr och spelar på trianglar samt sjunger kalánda (καλάντα), traditionella grekiska julsånger.
Visst borde man gräva i fickan och kanske även berömma deras musikaliska insats (ofta låter det dock inte särskilt bra och jag har svårt för att fara med osanning).
Det blir nog en häxfri palmsöndag för mig. Kanske ett besök i rikssvenska Olaus Petri kyrka i stadsdelen Tölö, på gångavstånd från mitt hem.
Vi har en bra kyrkoherde och jag vill gärna försöka återuppta traditionen att gå i högmässan samt begå herrens heliga nattvard.