10 augusti 2026
Innan jag för nog exakt 30 år sedan flyttade till Finland, hann jag gå hela fyra sommarkurser här. I vilken mån finskan blev bättre av dem må vara osagt, men den blev förmodligen i alla fall inte sämre.
En av somrarna var jag på utflykt med en kompis till Sankt Michel – en stad i Savolax, 230 kilometer nordöst om Helsingfors.
Vi gick in i ett antikvariat och jag kom ut med ett tiotals “Mustanaamio” i en kasse. Det är det finska namnet på Fantomen, ordagrant “Svartmasken”.
Finska fans kallar honom ibland också “Mustis” vilket betyder “Svartis”.
Som bekant går denne berömde herre även under namnet “Den vandrande vålnaden”. På finska heter han “Vaaeltava aave” (“vaeltaa” betyder “vandra omkring” och “aave” är “ett spöke” eller “en vålnad”).
När jag kom tillbaka från utflykten till sommarhotellet och språkkursen, var det med en förhoppning om att nu få rätsida på finskan. Jag menar, “Fantis” brukar väl uttrycka sig ganska koncist och enkelt…
Men icke sa Nicke!
Denne maskerade man – som jag under en lång barndomsperiod följt och beundrat – talade alltså finska när han kutade omkring i de finländska skogarna. Iakttagandes alla otaliga grammatiska regler och med en vokabulär som i princip inte liknar något annat språk i världen (förutom estniskan).
Spelet förlorat?
Nästan, men så kom jag på en sak; alla ordspråk från barndomens Fantomen-tidningar, de borde väl ändå gå att identifiera?
Jo, faktiskt, med stor möda hittade jag flera och några har för evigt etsat sig fast i minnet. Jag vet att du, ärade läsare, helt och fullt delar min passion för finska Fantomen-citat.
Så här bjuder jag generöst på några dylika:
Et koskaan löydä Mustanaamiota – hän löytää sinut.
Du hittar aldrig Fantomen – han hittar dig.
Joka näkee Mustanaamion kasvot, häntä kohtaa kauhea kuolema.
Den som ser Fantomens ansikte dör en fasansfull död.
Kun Mustanaamio kysyy, silloin vastataan.
Då Fantomen frågar svarar man.
(Vill dock från barndomen minnas att det hette “…då svarar en vis man”).
Kun Mustanaamio liikkuu, on salamakin hidas kuin etana.
När Fantomen rör sig står blixten stilla.
(Här diffar språken en smula. Den finska varianten säger att “då är även blixten långsam som en snigel”).
Kun Mustanaamio on vihainen, vapisee viidakkokin.
När Fantomen är vred darrar djungeln.
(Ska man vara litet petig heter det i finsk tappning “då darrar ÄVEN djungeln”).
Mustanaamio on kova koville.
Fantomen är hård mot de hårda.
(Ovanstående är ett ganska talande exempel på hur finsk grammatik fungerar. Ordagrant står här “Svartmasken är hård-de hårda mot”).
Mustanaamiolla on kymmenen tiikerin voimat.
Fantomen har tio tigrars styrka.
Älä koskaan tähtää Mustanaamiota aseella.
Sikta aldrig på Fantomen.
(Ska vi ånyo vara petiga står det i slutet “med vapen”. Å andra sidan, vad annat skulle man alltså inte sikta på Fantomen med? En banan?)
Mustanaamion ääni saa veren hyytymään.
Fantomens röst får blodet att isa.
Toisinaan Mustanaamio poistuu viidakosta ja liikkuu kaupunkien kaduilla kuin kuka tahansa meistä.
Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.
Ur barndomens Fantomen-tidningar minns jag den eleganta påföljande lilla meningen:
“Detta är ett sådant tillfälle”.