17 april 2026
En vecka i Tjeckien förflyter snabbt. Knappt har man packat upp förrän det är dags att packa ner.
Prag är tveklöst en av Europas vackraste huvudstäder. Och för den historiskt intresserade ett eldorado.
Det är en märklig upplevelse att vara här, så till vida att jag förstår språket och kan kommunicera utan problem. Men samtidigt förstår jag väl kanske i princip knappt något.
Till de få saker jag vet om dagens Tjeckien hör, att premiärminister
Andrej Babiš har en bakgrund som affärsman och är grundare av partiet ANO.
Han är minst sagt omstridd. En tjeckisk kompis till mig deltog för några veckor sedan i en massdemonstration i den högt belägna Letná-parken.
– Máme špatnou vládu (Vi har en dålig regering), säger min vän som anser att landet alltmer utvecklas i auktoritär riktning.
En svindlande sekund leker jag med tanken att flytta ner hit, där en finsk pension plötsligt blir riktigt köpstark. Men om man då även skulle vilja jobba en smula, som nu, hur många artiklar går det att kränga årligen om läget i Tjeckien..?
Och kanske vore det oklokt att slå sig ned här, rent näringsmässigt. Förutom skummande öl blir det lätt mycket koleno, det vill säga grillad fläsklägg, samt schnitzlar.
Nej, bäst är Prag under korta besök, som det nu snart avslutade. Jag har guidat tyska väninnan Bettina till de ställen som är absoluta “måsten”. Och roligt att vi lyckades hitta det spatiösa hus i den lilla staden Dobřichovice, dryga 20 kilometer sydväst om Prag, där hennes föräldrar bodde 1944-45.
Det tar på krafterna att resa när man kommit upp i “tredje åldern”. En och annan kortare tripp inom Europa kan det väl hoppeligen fortfarande bli. Som om några veckor, till Sverige.
Men bäst ändå att vara i Finland. Kanske går det att till sommaren locka över några svenska vänner.
Oma koti kullan kallis – Egen härd är guld värd.