22 maj 2026
Vad gör du klockan 21 finsk tid – eller klockan 20 i Svedala?
Sitter du framför burken och tittar på A-Studio?
Nähä, kanske inte det…
Det är finska statstelevisionens fördjupande program. Sänds efter “Uutiset”, vilket kanske motsvarar SVT:s Aktuellt.
Min älskade väninna Miia lärde mig att i Finland MÅSTE man titta på dessa två program. Och ve den som under A-studio, eller nyhetshalvtimmen före, ringer till någon vän här i landet och vill snacka litet goja.
Man får luren i örat.
Måste erkänna att jag nog i början inte var så förtjust i A-Studio. Måhända hade jag litet problem med finskan. Det har jag inte längre.
Det är ett debattprogram, men inte en tävling i att slänga käft. Gästerna hör så gott som alltid till absoluta eliten i Finland inom sina gebit – professorer, forskare på toppnivå, ledare för prestigefyllda institut etcetera.
I går afton följde jag en mycket intressant diskussion om kriget i Ukraina. På finländskt manér är deltagarna alltid mycket artiga mot varandra. Man kan vara hård i sitt argumenterande, men aldrig tjuvnypas.
Briljanta analyser igår kväll. Inte minst angående relationen Ryssland-Kina. Ledande forskare och experter och en före detta finsk ambassadör till Ryssland deltog igår afton.
Självfallet föll ingen den andra i talet, alla är ytterst elokventa. Aldrig ett nedsättande ord om en meningsmotståndare, alltid väl underbyggda sakargument och inga nonsensargument av typen “Jag känner att”…
Litet smolk i bägaren är kanske att A-Studio är helt på finska. Vore jag inte så blyg skulle jag ringa till statstelevisionen YLE:s växel och be att de simultantextar till småländska.
Den finska språkmuren är av granit. Toppdiplomaten Max Jakobson, kandidat till posten som FN:s generalsekreterare 1971, skriver i en av sina briljanta böcker, fritt ur min hågkomst:
“Ytterst få utländska journalister eller diplomater lär sig behärska finska språket. Det finska folkets inre liv förblir okänt för omvärlden”.
Ofta har det varit som så, att till exempel tyska eller franska utrikesreportrar suttit i Stockholm och haft Finland som en del av sitt bevakningsområde. En hel del info har de då fått genom svenskspråkiga Hufvudstadsbladet.
Samtidigt sker mycket av den centrala finska debatten i Helsingin Sanomat. Först nu med internet och sociala medier har det luckrats upp en smula
Litet är det dock som om man för att bevaka Sverige läste Göteborgs-Posten men inte hade tillgång vare sig till DN, Svenska Dagbladet eller någon av kvällstidningarna.
När jag kom hit 1996 var det en boom vad gäller efterfrågan på finskt material. Finland införde ett så kallat friår. Finland blev ordförandeland i EU. Finland införde den gemensamma valutan euro. Finland har en skola dit man vallfärdar från hela världen för att studera “undret”.
Sådan är stämningen inte i dag. Landet har en skyhög statsskuld, höga arbetslöshetssiffror och en oro för stora grannen i öst.
Men jag är övertygad om att saker och ting klaras upp. Om än ej utan vånda. Finska folket är otroligt segt och vet hur man tar sig ur trångmål.
I Väinö Linnas berömda “Okänd soldat” finns en talande konversation mellan de unga soldaterna Vanhala och Lahtinen.
– Suomen sotilas vastaa kymmentä ryssää (En finsk soldat motsvarar tio ryska), skryter Vanhala.
– Kyllä kai. Mutta mitäs sitten tehdään, kun tulee se yhdestoista (Visst är det så. Men vad gör vi när den elfte kommer)? svarar Lahtinen retsamt.