21 augusti 2026
Det var en gång en flicka som bodde i stockholmsförorten Rågsved, en knapp halvtimmes resa söderut med tunnelbana från Stockholms centrum.
Det rådde 70-tal och Rågsveds rykte inte det bästa. På slänten samlades ett gäng ungdomar för att dricka mellanöl och ta droger tillsammans.
Flickan – som lystrade till namnet Michaela – hade tre bröder. Christer var bara 28 när han dog, Benny hann bli 38 och Dag hela 43.
Dokumentärfilmaren Tom Alandhs film “Vi som överlevde Rågsved” från 2008 börjar med att hon berättar om ett samtal, vid 23 tiden på kvällen en decemberafton. Hon har nästan somnat, och lyssnar till telefonsvararen.
– Hej, det här är Gösta Warodell. Jag söker kontakt med Michaela. Jag var en mycket god vän till Christer, Benny, Dag och till din mamma.
Michaela vet genast vilken Gösta det handlar om. De har inte setts på runt 25 år och stämmer träff på caféet i Rågsveds centrum.
– Att se honom och när han såg mig var som att gå rakt in i dåtiden! berättar hon.
Michaela Sjögren följer med Gösta till hans bostad – ett garage i Rågsved med en målad björnloka på en av väggarna.
En cirkel har slutits. En gammal vänskap har återuppstått.
Rågsved var en del i det av socialdemokraterna initierade så kallade miljonprogrammet 1965-75. I rekordfart skulle bostadsbristen åtgärdas.
Äldre läsare minns kanske jazzsångerskan Sonya Hedenbratts: “Rågsved åtta trappor fyra rum två barn en man och jag”.
Materiellt kom familjerna som flyttade in till ett paradis, där man kunde fylla badkaren med varmt vatten och kaklet lyste splitternytt. Men, som Tom Alandh påpekar, hit flyttade verken advokater eller arkitekter eller politiker…
Något gick snett. Ett växande antal ungdomar sökte sig till slänten ovanför tunnelbaneplanet. Föräldrarna är ovetande. I dokumentären ser vi filmsekvenser från ungdomarna som sitter på slänten.
Michaela tar initiativ till att samla ihop ett gäng av de överlevande från slänten. In med en kassett i video-spelaren med ett samhällsprogram i Sveriges Television från 1972, där bland annat hennes bror Benny Sjögren intervjuas.
– Har du jobb?
– Ja.
– Vad gör du?
– Plockar grenar. Beredskapsarbete.
Åtta år senare är Benny Sjögren, nu 26, åter intervjuad. Hur många, frågar intervjuaren, av dina kompisar är narkomaner?
– Ungefär hälften.
Prisbelönte Tom Alandhs dokumentär från Rågsved är på sex delar. Den går att hitta på Youtube.
Något jag tycker enormt mycket om i hans produktioner är att han varken förenklar eller generaliserar.
En av “grabbarna från slänten” berättar hur han blev förälskad i alkoholen redan vid första klunken. Men till sist lyckades sätta tillbaka korken permanent.
– Svår uppväxt som ligger bakom? Jag vill inte se det så. Varje människa har ansvar för sitt eget liv, slår han fast.
Man kan fundera hur mycket som helst kring det så kallade sociala arvet. Jag får intrycket av att flera i dokumentären är riktigt fiffiga. Och några överlevde alltså Rågsved.
Själv bodde jag också en tid, i början av 80-talet, i samma förort. Gick ibland förbi slänten, men såg aldrig något gäng – gissar att det redan kraftigt decimerats eller helt försvunnit.
Gick arbetslös ett halvår efter journalistexamen, det var ganska knäckande. Men slumpen och en godhjärtad kollegas rekommendation gav mig så småningom fast reporterjobb.
Om jag levt i Rågsved några år tidigare och varit litet äldre – hade jag varit kandidat för slänten?
Förmodligen inte. Även om där inte fanns full backning hemifrån hade jag den makalösa turen att genom hela grundskolan ha lärare som – i överförd bemärkelse – dunkade en i ryggen.