7 juli 2026
Åren 1970-73 bodde jag i Huskvarna. Varje skoldag passerade man förbi stans stolthet och ekonomiska motor – Husqvarna Vapenfabrik.
Den grundades redan 1689 och då med uppgift att producera vapen till den svenska hären. Exakt 300 år senare upphörde vapenproduktionen och idag hör motorsågar och robotgräsklippare till de främsta produkterna.
Först nyligen blir jag varse den märkliga historien om Husqvarna AB:s arbetare och det energigivande vita pulver som tagits fram av stadens läkare, Herman Hjorton.
År 1918 slog spanska sjukan till i världen och pandemin krävde mellan 50 och 100 miljoner dödsoffer globalt. Det finns uppskattningar på att den 1918-20 krävde närmare 40 000 dödsoffer i Sverige och runt hälften så många i Finland.
I staden Huskvarna, vid Vätterns strand, fanns en mycket uppskattad läkare vid namn Herman Hjorton. Han hade 1906 öppnat stadens första fasta läkarpraktik och bodde med hustru Ingeborg på centralt belägna Rosenborgsgatan.
År 1909 adopterade paret – som var barnlöst – finskfödda dottern Gertrud som kom från Vasatrakten. Den omvittnat godsinte Herman led av att inte kunna hjälpa Gertrud med hennes migrän. Det slutade med att han mixade ihop ett pulver som faktiskt visade sig lindra besvären smula.
När så spanska sjukan slog till fanns redan Doktor Hjortons pulver, uppkallat efter honom själv. Nu hjälpte detta pulver inte så mycket mot den förfärliga farsoten, men många som tog det och tyckte – oavsett om de var sjuka eller inte – att de kände sig styrkta.
Den välmenande doktorns mixtur bestod av koffein, fenacetin samt fenazon. Koffeinets verkningar är allmänt kända – de två övriga ingredienserna satte ner feber och stillade smärta.
Så tog spanska sjukan en ände, men i Huskvarna hade redan ryktet om det vita pulvret spridit sig. Man kallade det ofta för “sippan”, ett vitt pulver i små plastförpackningar. Kanske alluderade namnet på vitsippan vad färgen anbelangade.
På högstadiet gjorde vår klass ett oförglömligt studiebesök på Husqvarna Vapenfabrik. Jag hade ganska lätt för mig i skolan, men kan tänka att en och annan mer fritidstillvänd elev lade i en ny växel efter att ha konfronterats med fabriksgolvet…
Fabriksarbetet var oerhört betungande, även om del av arbetarna var mycket skickliga specialister inom just sin del av produktionskedjan. Därtill jobbade man nu allt oftare på ackord.
“Sippan” blev – åtminstone kortsiktigt – svaret på tröttheten och utsattheten. Ett litet paket vitt pulver kostade 10 öre. På 50-talet kulminerade bruket av detta magiska pulver och det finns berättelser om hur fabriksgolvet, efter en paus i arbetet, påminde om en äng fylld med vitsippor…
Även personer som inte led av någon sjukdom eller hade tunga, monotona arbeten tog alltså också ofta doktorns pulver. För att använda ett sentida språkbruk kunde man kanske tala om “uppåttjack”.
Men säg den glädje som varar. Pulvret visade sig snart ge svåra biverkningar på levern och njuren.
Det var fenacetinet som låg bakom, fastslog Husqvarna AB:s läkare sedan början av 50-talet Kurt Grimlund, som blev misstänksam. Oproportioneligt t många arbetare på fabriken – där “sippan” alltså var otroligt populär – avled i leversjukdom.
År 1963 doktorerade Grimlund på detta samband: “Phenacetin and renal damage at a Swedish factory”.
Pulvret receptbelagdes 1961 och 1983 förbjöds så fenacetinet helt och hållet.
Den välvillige doktorn då – han om vilken det berättades att han besökte sina patienter i tur och ordning, oavsett om de var fattiga eller rika? Kunde något inte betala såg han ibland mellan fingrarna
Herman Hjorton, född 1869, avled i maj 1923 blott 54 år gammal – typiskt nog på väg med cykel till ett patientbesök.
Det sägs att begravningen var den största dittills i Huskvarnas historia, fabriksarbetare bar kistan och på stadens kyrkogård bär hans sten inskriptionen:
“Tacksamhet och vänskap reste vården till minne av en osjälvisk livsgärning”.