22 juni 2026
Sitter (i går kväll) på en krog i Gamla stan här i Tallinn. Ett äldre par – nog äldre än reskamraten Alf och jag – talar finska vid bordet bredvid.
Det tar bara någon minut så har vi fått upp konversation.
– Hemma i Finland skulle vi inte så här utan vidare börja prata med bordsgrannar, säger kvinnan.
Båda har haft ansvarsfulla arbeten, men är sedan länge pensionerade. Det visar sig, att de gärna pratar svenska med oss.
Jag är inte alltid förtjust i det. Å ena sidan är det ju jätteroligt när finnar vill öva svenska och det måste man uppmuntra. Men å andra sidan går allting numera oftast mycket snabbare om vi talar finska.
Ressällskapet Alf är inte finskkunnig, och det är ett starkt argument för svenska eller engelska.
Vi talar vitt och brett om ditten och datten. Paret reser mycket. Inte minst till Estland samt till Grekland, närmare bestämt Kreta.
– Vi har inte varit där. Å andra sidan träffade vi en kypare på ön Egina i fjol vintras som rekommenderade just Grekland. Han var för övrigt just därifrån.., berättar Alf.
Jag har bokat en månadslång resa till Athen. Med utresa 11 december och ett litet födelsedagskalas dagen därpå. Firar som regel inte födelsedagar, men har haft litet kalas när jag fyllde 30, 40, 50 och 60. Nu orkar jag inte fixa och dona. Vill absolut inte ha någon slags gåvor, men har meddelat grekiska vännerna att vill de kan var och en ta sin nota, det vore present nog för en svensk fattigpensionär…
Litet spänner jag mig inför en hel månad i Grekland. Hur trevliga mina grekiska vänner än är, kan de knappast underhålla mig och vara sällskap varje afton.
Jag byter visitkort med mannen vid vårt grannbord. Han är, visar det sig, såväl författare som ledarskapskonsult. Jag uppfattar inte riktigt vad hustrun haft för yrke.
De kommer inte att maila mig. Så jag mailar dem nu på morgonen och en kontakt är upprättad.
Det är genomgående så, men inte bara med finnar. Träffade ett äldre danskt par i Helsingfors och de fick mitt visitkort och ville gärna få besök i Köpenhamn.
Inga mail kommer…
Jag klagar ju av och till över bristen på socialt liv i Finland – för den som inte är infödd och har släkt etcetera. Men – i ärlighetens namn – är svenskar i gemen några sociala fantomer..?
En finlandssvensk väninna har en syster som bodde närmare ett decennium i Örebro.
– Hon fick aldrig någonsin en inbjudan till ett svenskt hem.
Summa summarum; är man ensamstående och inte minst i ett land dit man flyttat i mogen ålder, då får man kanske ta skeden i vacker hand och själv ta initiativ.
Flyttar man utomlands är det ett måste att lära sig och förstå landets sedvanor. Skulle jag försöka få drygt fem miljoner finländare att sluta bada bastu?
Bort det! för att tala med Paulus.
Apropå det finska psyket intervjuade jag några månader efter den legendariska finska VM-vinsten i hockey 1994 svenskfödde chefstränaren Curre Lindström.
Glömmer aldrig hans ord:
– Den vanliga finnen är en otroligt snäll människa!
Så är det nog. Men jag är ändå litet orolig över hela resten av sommaren på egen hand i Helsingfors. Kommer någon från exempelvis Sverige över skulle jag glädja mig mycket och gärna guida runt, kanske åka till Ekenäs, Hangö och Tammerfors.
I övrigt har jag faktiskt redan “bokat upp” tre kära finska vänner redan för nästa vecka. Med en av dem ska jag åka ut till Sveaborg och se en kritikerrosad teaterföreställning av Kjell Westös “Där vi en gång gått” (“Missä kuljimme kerran” i finsk version).
Gläder mig åt att ha fått en personlig invitation till Westös 40-årsjubiléum i september och tar med en väninna som är gammal studiekompis till honom.
Kjell Westö är fascinerande, inte för att jag “känner” honom närmare, men tillräckligt för att notera hans ödmjukhet och personliga anspråkslöshet.
Alf Svensson, som jag nog känner litet bättre, är likadan. Har träffat fem amerikanska presidenter men får man en inbjudan till honom och hustrun Sonja, är det lätt att inbilla sig att denna afton för dem är årets höjdpunkt…
Bort det! för att ånyo använda en paulinsk vändning.
Om det finska psyket finns nog mycket att säga. Jag tänker ofta på Curre Lindströms ord. Finnar kan upplevas som inbundna och fåordiga, vilket till viss del är sant.
Men jag har numera bitvis väldigt svårt för “det svenska psyket”, att ALLTING är UNDERBART och FANTASTISKT och JÄTTESKOJIGT.
Min grekiske vän Dimitris sade, vid förra månadslånga besöket i landet, ungefär som så att “Flytta ner hit och lär känna oss greker på djupet!”.
Jag svarade undvikande. Och minns flytten till Finland. Hur roligt allt var om sommaren i Villmanstrand eller Jyväskylä på den tid då jag gick finskkurser. Och hur eländigt det sedan var första hösten i Helsingfors med mögel i lägenheten och dator vilken titt som tätt kapsejsade.
För att inte tala om ensamheten det första året…
Idag reser vi till Viljandi, en stad jag ej besökt förut. Drygt två timmar i förstaklass-vagn för en spottstyver.
Grand Hotel låter ju lovande, säkert hittar vi någon bra lokal krog i afton.
För att ytterliga bli en smula personlig (det går ju bra att sluta läsa här), så öppnar nu nygrekiskan upp sig på ett sätt jag aldrig vågat tro. Läsmotståndet är minimalt, långa sjok går att konsumera utan lexikon.
Vilket språk du måhända är intresserad av; jag rekommenderar varmt att du efter nybörjarstadiet ger dig i kast men någon bok.
Det går ju att simultanläsa – Kallifatides “Mödrar och söner” är skriven av honom på svenska, och först därefter iklädd grekisk språkdräkt.
Men jag föredrar, hur jobbigt det än är, att läsa med ordbok till hands. Nu är jag inne på andra ordboken, den första blev fullständigt söndertummad och pärmarna gav upp.
Idag börjar Almedalsveckan. Jag har gett mig själv en liten “utmaning”, att inte titta på något enda av de till synes oändliga evenemangen.
Är jag helt samhällsfrånvänd? Nej, men jag vet ju, att i Aktuellt klockan 22 finsk och estnisk tid kommer ett sammandrag av de viktigaste utspelen etcetera.
“Utspel” är för övrigt ett förfärligt ord. Tycker heller inte om “triangulering”.
Kan inte minnas att varken Erlander eller Olin eller Hjalmarson höll på med sådant…
Hur syr man då igen dagens säck? Kanske med ett finskt ordspråk: “Maassa maan tavalla”.
Det är en ekvivalent till “When in Rome do as the Romans do”.
Och skulle man vara litet pedagogisk och försöka förklara något om finska språket blir det ordagrant på svenska: “Landet-i landets sätt-på.”