Den glade bagarn

6 april 2026

Min första vinter i Finland, 1996-97, var nog ganska hemsk. Jag bodde i en lägenhet som troligen innehöll mögel, kände i princip inga människor här och kämpade med finska språket.
En reportage-resa gick till Nilsiä, en tätort nära Kuopio i Norra Savolax. Förstår fortfarande inte hur det gick till, men lyckades genomföra intervjuerna på någon slags köksfinska.
I bastun på hotellet i Kuopio tog det roliga dock slut.
– Mistä päin sä oot  kotoisin kun sä puhut noin huonosti suomea? (Varifrån kommer du som talar så dåligt finska?”) undrade en “medbastare” (existerar det något sådant ord?).

Min enda tröst på tåget fram och tillbaka till Kuopio var Evert Taube. Jag satt och gnolade för mig själv:
“Min vän den glada bagarn uti San Remo stad, ja om ni honom kände så skulle ni bli glad.”
Gnolar sången igen, nästan 30 år senare. Evert Taube var ett geni. På några korta rader berättade han så fina och och därtill ibland riktigt humoristiska historier:
“Den glade bagarn bakar, det bästa bröd som fås, det bakas inte bättre ej ens i Alingsås”.
Intressant påstående. Jag besökte Alingsås en gång i min ungdom, men kan inte erinra mig att frukostfrallan var något speciellt.
Alltnog; det var ett tag sedan, men jag har vid tillfällen spelat och sjungit lite Taube på Svenska Gillet här i Helsingfors.
Det brukar falla väl ut. Gästerna ler och applåderar.
Så många gånger har jag tänkt, att jag skulle ta gitarrlektioner och även få litet mer ordning på sången. Kanske lära mig lite musikteori.
Fast jag vet på ett ungefär – för att citera Paul McCartney – vilka “toner som tycker om varandra” (det hävdas för övrigt ibland att han inte kan läsa noter och att allt sker på gehör).
Men nu höll vi på att helt förlora oss…det var ju den glade bagarn texten skulle handla om. När han sjunger samlas ett stort antal av San Remos damer utanför bageriet i beundran, både för hans sång och hans fysik med tjurnacke.
Hustrun är dock på hugget och om han vill “svalka sig nån gång bland damer i butiken, som lyssnar till hans sång, då säger hustrun vänligt och klappar bagarns bröst:
“Kom inte ut Florindo, det drar och du förstör din röst”.