13 maj 2026
Regn i Nässjö.
Under min uppväxt regnade det aldrig…
Eller, jo, ibland. Och mycket snö fick vi här på det så kallade småländska höglandet.
Sitter på ett av stadens fik och förbereder en intervju på lördag, med en psykolog som skrivit en intressant och läsvärd bok om konsten att med värdighet lämna arbetslivet.
Jag blev pensionär när den förskräckliga pandemin slog till. Men redan mot slutet började jag jobba igen. Gick på Karlsbron i Prag med munskydd och njöt av att nästan vara enda turisten.
Av bokens inledning förstår jag, att detta med pensionering är ett svårt tema för många. Man är rädd att det ska bli trist och tråkigt och mest tv-soffa (popcorn kanske piggar upp).
Påfallande ofta tycks det också finnas en social oro. Man har lagt allt sitt krut på arbetet och sitter så plötsligt med Svarte Petter. Inte en kompis inom sju mils avstånd.
Det enda jag kan tillföra vore kanske: Sök upp alla dina barndomskamrater och börja anordna klassträffar!
Man ringer skolkontoret och de har kompletta klasslistor med personnummer, så även de flickor som ingått i det äkta ståndet går att spåra.
Så sätter ni ett datum och du kontaktar lokala pressen och försöker dra in magen under fotograferingen, så att ingen potentiell läsare ser hur öl byggt denna stiliga kropp…
Ett vanligt råd till pensionärer in spe är att de i god tid ska skaffa sig en hobby. Själv funderade jag länge på konståkningsskridskor eller möbelstoppning.
Hade otroligt nog en fyra i gymnastik och en trea i slöjd – men kanske hade bägge lärarna tagit sig någon virre för mycket innan de krafsade ner dessa vitsord.
Till slut bestämde jag mig för något så otidsenligt som grekiska. Mina vänner skakar än idag på huvudet och ser på mig med beklagande blickar.
Fast – jag menar…DE kan ju inte grekiska och HUR kan de ändå tycka att mina studier är spilld mjölk?
Förra gången i Athen bjöd en kypare på en extra bira (heter så även på grekiska) för att han tyckte jag hade så fint grekiskt uttal.
Det har jag, men “vaatimattomuus kaunistaa” (“ödmjukhet förskönar”), som de säger i landet på östra sidan pölen.
Detta att mot sin vilja tvingas sluta arbeta måste vara väldigt svårt. Filmen “About Schmidt” från 2002 handlar om Warren R. Schmidt, som motvilligt pensioneras och sedan hustrun gått bort ger sig ut på en lång färd i husbil.
Jack Nicholson är, som vanligt, strålande i rollen som dryper av såväl sprudlande humor som djup tragik.
Känner mig i sanningens namn litet trött på att ordna dessa klassträffar andra lördagen i maj i Nässjö. Men hur snälla och goa mina klasskompisar än är, tror jag inte någon är så dum att han eller hon frivilligt ber att få ta över…
Men, för att försöka balansera en smula; utan klassträffar ingen frukostbuffé på Hotell Högland och ej heller någon prickig smålandskorv.
Tack för idag och slut för idag!