5 juni 2026
Jobbar med en större artikel om ingenjör Salomon August Andrées misslyckade expedition för att med en vätgasballong nå Nordpolen.
Kommer osökt att tänka på en annan ballongfärd, där två östtyska familjer den 16 september 1979 flydde till Västtyskland i en egentillverkad farkost.
Peter Strelzyk (1942-2017) var elektriker, med ett förflutet som mekaniker i det östtyska flygvapnet. Hans vän Günter Wetzel (född 1955) var murare.
Båda var genuint trötta på den kommunistiska diktaturen, med dess hemliga polis Stasi och ständiga lögner om det egna systemets förträfflighet.
De hade, som det heter på tyska “Die Schnauze voll”, det hela stod dem upp i halsen.
Paret började forska kring luftballonger och målet var att – tillsammans med fruar och fyra barn i åldrarna två till femton år – luftvägen ta sig ut ur DDR.
De bodde i den lilla staden Pössneck, där det skulle ha väckt uppmärksamhet om man köpte stora kvantiteter tyg. I staden Gera kunde de köpa stora tygrullar, efter att ha förklarat att de behövde dessa för att sy tält åt en lokal campingklubb.
Det tog Wezel flera veckor att sy ihop en ballong och männens tekniska skicklighet gjorde att de kunde sätta ihop en korg och förse den med gasaggregat.
Den tredje juli 1979 gjorde de första försöket att fly. Men ballongen tappade snart höjd och de landade snöpligt bara ett par hundra meter från gränsen.
Hemliga polisen satte igång en undersökning och männen förstod att de nu var i stor fara. Föremål från flyktförsöket visades upp i DDR-pressen och man skrev att det handlade om ett “allvarligt försök till brott”.
Nu konstruerade så Strelzyk och Wetzel en dubbelt så stor ballong, för att försöka undfly faran så fort som möjligt. Kort efter klockan två på natten, i stark västlig vind, lyfte de och fruarna samt de fyra barnen. En östtysk gränsvakt observerade det flygande objektet, men det var på en sådan höjd att man inte närmare kunde identifiera det.
När propangasen tog slut landade de i Bayern, runt 10 kilometer in i Förbundsrepubliken Tyskland. Snabbt förstod resenärerna att de nu var i väst, inte minst som de bondgårdar de såg var relativt små jämfört med östtyska statliga kollektivjordbruken.
Ett par bayerska poliser kom till undsättning och det faktum att de körde en Audi övertygade östtyskarna om att flyktförsöket lyckats.
Den lyckade flykten väckte enorm uppmärksamhet och de två familjer inbjöds till TV-shower. Det gjordes även filmer och skrevs böcker om ballongfärden.
Överingenjör Salomon August Andrées och hans medarbetare Nils Strindbergs samt Knut Hjalmar Ferdinand Frænkels resa fick inte riktigt samma lyckliga slut. Klockan 13.50 den 11 juli 1897 lyfte vätgasballongen Örnen från Spetsbergen på Svalbard, och höll sig i luften nästan 66 timmar, på den tiden ett världsrekord.
Men de tvingades nödlanda på is och företog därefter en ytterst ansträngande vandring, för att till slut nå fast mark på Vitön. Deras öde var förseglat och först 33 år senare fick en norsk expedition syn på deras kvarlevor och pinaler.
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet