31 mars 2026
I morgon är den enda dag på året då det är helt acceptabelt att lura sina medmänniskor. Ja, att “luras” på ett vänligt sätt, vill säga. Skojare göre sig icke besvär!
“April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!” har naturligtvis sin finska motsvarighet:
“Aprillia, syö silliä, juo kuumaa kuravettä päälle!”, vilket betyder ”April, ät sill, drick varmt lervatten på det!”.
Av de aprilskämt jag kommer ihåg, sticker särskilt ett ut. Det var den första april 1962 som Sveriges Televisions tekniske expert Kjell Stensson i en nyhetssändning kom med en sensationell uppgift.
Det här med färg-TV, förklarade han, var inte alls så komplicerat som det kanske lät. Vad som behövs är blott och bart att man klipper upp en nylonstrumpa och fäster den över rutan på en gammaldags svartvit mottagare.
Alla som kan något om fysik vet ju, att just nylon har egenskapen att den bryter ljusets våglängder och på så vis framkallar färgbilder. Eller hur?
Oj vad det klipptes och tejpades i folkhemmet. Hela familjer samlades sedan framför TV-mottagaren för att få uppleva den revolutionerande nyheten.
Och bilden fick faktiskt färg – aningen brun…
På 80-talet hade jag fast tjänst som redaktör på ett företag i Stockholm. Det var före internet, så informationschefen fick kommunicera med medarbetarna via internposten.
Jag kontaktade henne och hon lovade, att sända ut följande på företagets papper med dess logo:
“X har som företag ingått ett förmånligt avtal med Systembolaget. Det träder i kraft dags dato och för att kunna nyttja dig av det måste du ha varit anställd i minst ett halvt år. Personalavdelningen ställer vid behov ut intyg.
Avtalet innebär att du som medarbetare på X har möjlighet att varje månad inhandla alkoholhaltiga drycker till ett värde av max 500 kronor. Det får endast ske vid två tillfällen per månad och rabatten är 30 procent.
Överenskommelsen är naturligtvis av strikt konfidentiell natur. Har du inte kvar ditt anställningsbevis, men har jobbat minst sex månader på X, kan personalavdelningen alltså på anmodan utfärda ett intyg. Hör av dig till oss!
Stockholm den 1 april 1994, N N, personaldirektör.”
Det tog inte lång tid förrän några törstiga medarbetare, som läst internposten, kontaktade personalchefen. Kanske hade de slarvat bort sina anställningsavtal?
Med tungt hjärta var jag dock framåt eftermiddagen, i ett nytt meddelande vid nästa runda internpost, tvungen att be alla medarbetare beakta dagens datum.