6 juli 2026
Inledde en så kallad vit månad i förrgår, och gick dagen därpå till finska systembolaget Alko.
Motsägelsefullt? Jo, fast det finns en liten förklaring:
Precis som Sverige har Finland monopol vad gäller försäljning av starkare drycker. Men det har bitvis luckrats upp. Fram till klockan 21 alla veckans kvällar kan jag, på någon av de flertaliga livsmedelsbutikerna här i stadsdelen Kampen, köpa öl och vin.
Det finns dock en gräns vad gäller alkoholhalten, som inte får överstiga åtta procent.
I praktiken är detta inget problem – åtminstone inte vad gäller öl.
Innan Sverige 1977 avskaffade mellanölet hade jag knappt hör ordet starköl. Vi var ett gäng kompisar som ibland gick en ölrunda, och när en av oss regelbundet beställde starköl istället för “mellis” väckte det nog en smula oro hos oss andra…
I Finland är det mellanöl, “keskiolut”, som gäller och det sedan 1969. Kärt öl har många namn och vi kallar den även exempelvis “kolmonen” eller “kolmosolut” eller “keskikalja”.
Ofta dricks det på fat och då ber man om en “keskituoppi” (“ett mellanstop”). Ett stop är gängse finlandssvenska, för en rikssvensk låter det måhända en smula arkaiskt.
Sedan en tid tillbaka säljs även vin i finländska livsmedelsbutiker. Men också här gäller gränsen på åtta procent. En kompis hade med sig mitt portugisiska favoritvin när han besökte mig en afton, inköpt i lokala livsmedelsbutiken.
Kanske inte någon höjdare att prova sitt favoritvin med utpräglad vattensmak…
Finska monopolet har alltså redan naggats en del i kanten. Inför hotet att alkoholmarknaden skulle kunna komma att liberaliseras ytterligare, reagerade i fjol Alkos ledning.
– Vi kan överväga helgöppet ifall det blir tillåtet, förklarade försäljningsdirektör Kari Pennanen.
Och i samband med att riksdagens samtliga partier, utom Kristdemokraterna, i slutet av juni klubbade igenom en ny alkohollag råder nu ändrade förhållanden. Från den fjärde juli har Alko rätt att hålla öppet sju dagar i veckan och det ända till 21 om aftonen.
Jag har nog aldrig riktigt förstått mig på svensk alkoholpolitik och Systemets uppmaningar att “Köp inte våra produkter!”. Gissar dock att det finns en välvilja och omtanke bakom.
I Finland är allt mer transparent. Från Alko vill man rädda vad som räddas kan, och jag tycker personligen det vore ytterst beklagligt om de skulle börja sälja koskenkorva på varje bensinstation.
Jag brukar köra några längre “vita perioder” varje år, och gjorde den fatala missen att inleda en sådan i lördags. Kunde ändå inte låta bli att slå en lov runt min lokala Alko-butik efter klockan 18 samma afton.
Och har man sett, där stod inga vakter som tidigare brukligt kort före 18.
Igår, söndags, kunde jag inte låta bli att åter slå en lov och si – mitt på eftermiddagen var butiken upplyst och folk handlade. Dock alls ingen rusning.
Historiens vingslag, tänkte jag, gick in och köpte en flaska och tog en selfie utanför den söndagsöppna butiken, vilken jag sedan sände till några svenska kompisar.
Vinflaskan? Jo, den står kvar på diskbänken och jag har hyser inga ändrade planer.
Hunnen så här långt i kåseriet, slår det mig att de finska reformerna kanske har sin grund i Grekland. Vi minns nog många av oss Melina Mercouris sång i eviga slagdängan ”Πότε μια Κυριακή” eller ”Pòte mia Kyriakí”.
Efter mycken eftertanke kommer jag fram till att den svenska översättningen måste bli:
“Alko på en söndag”.