28 november 2025
Dagens Helsingin Sanomat innehåller en stor intervju med landets finansminister Riikka Purra (Sannfinländarna). Eftersom jag tycker att lingvistik är långt mer fascinerande än politik, läser jag den främst för att se om det går att lära sig några nya finska ord.
Och si, det gick det!
Finansministern säger till tidningens reportrar Simo Löytämäki och Petja Pelli att jobbet sliter på såväl henne som på de andra ministrarna.
Som reporter på Jusek-tidningen på 90-talets början tillbringade jag en hel dag, från arla till särla, med finansminister Anne Wibble. Var som en urvriden disktrasa sent på kvällen när regeringen skulle samlas för arbetsmiddag, men hon verkade inte det minsta trött.
Åter till Helsingin Sanomat:
– Tällaista tämä on, eikä sitä ole tarpeen valitella tai voivotella. Det är så här det är och man behöver inte klaga eller oja sig.
Finskan har den egenheten, konträrt till exempelvis spanskan, att den inledningsvis verkar fullständigt omöjlig. En vokabulär så helt olik vår svenska och en grammatik med 15 kasus…
Finns det månne någon tröst att hämta?
Jo, det gör det och från att ha varit ett riktigt gissel öppnar Suomi-Neito, Finlands mö, så småningom upp sin famn. Finlands mö är motsvarigheten till Moder Svea och tittar du på en karta över Finland påminner den faktiskt om en kvinna som sträcker ut en hand.
Vari består trösten? Jo, språket är oerhört regelbundet. Inga mus-möss eller gås-gäss etcetera. Har man väl börjat förstå hur det är uppbyggt och har bankat i sig några tusen glosor så ligger den lingvistiska autostradan nästan helt vidöppen.
Vad var det nu finansministern sade i intervjun (säkert en massa saker men är man lingvistisk nörd så är man…)?
Man behöver inte valitella eller voivotella. Valitella betyder “klaga” eller “jämra sig”. Får man ett misshagligt myndighetsbeslut kan man också valitella, vilket då är liktydigt med att “överklaga”.
Voivotella var för mig en ny bekantskap – har ju bara hållit på med finskan i litet över 30 år. Det är uppenbart en verbkonstruktion och en del rikssvenskar, även de som inte kan finska, har kanske hört utropet “voi voi!” (“oj, oj!”).
Att “voivotella”, kopplar jag på en nanosekund, måste vara liktydigt med att “oja sig”.
Kommer man bara in i andra andningen är finskan ett härligt långdistanslopp. Vet du förresten vad en “polkupyörä” är? Kopplar man loss bitarna från varandra får man motsvarigheterna till svenskans “trampa” och “hjul”.
En cykel – givetvis!
Kinesiskan har förresten också ett talande ord för cykel; Zixingche. Vi behöver kanske inte analysera mer ingående, men det betyder i ordagrann översättning “själv driva hjul”.
Jag lägger ifrån mig Helsingin Sanomat, utan att minnas så mycket mer av artikeln än “voivotella”.
Som senior – med begränsad energi – får man koncentrera sig på sådant som känns väsentligt;
Voi voi voi!
Sören Viktorsson