16 juni 2026
Denna sommardag i Helsingfors är så ljus och solen så stark, att själen fylls av svårmod.
Sommarsolståndet inträder om fem dygn. Sedan är det åter dags att resa mot mörkret.
Alla tycks längta efter midsommar. Här i Finland tänder man då brasor. På finska kallas de “kokko”.
Det finns en ramsa, som jag lärde mig redan första midsommaren här i Helsingfors:
“Kokoo kokoon koko kokko! Koko kokkoko? Koko kokko!”.
Meningen är grammatiskt och vad vokabulären beträffar otadlig. En svensk översättning kunde vara:
“Ta och samla ihop hela brasan! Hela brasan? Hela brasan!”.
Minns att Helsingin Sanomat, min andra midsommar här, hade en skämtteckning. Det var två utländska turister som blev vittne till hur två finnar höll just denna konversation med varandra vid en brasa.
– De måste, sade den ena turisten till den andra, vara urinvånare…
Grillkorvar och ölkassar vid någon strand lockar inte längre. Men roligt få över min ungdomsvän Alf hit och tror nog vi kan få fina dagar i Estland.
Lovar du att inte skvallra kan jag förresten berätta en sak; detta mycket anspråkslösa kåseri är nummer 100 i en planerad serie av 365 dagliga nedslag.
Kokoo kokoon koko kokko!
Koko kokkoko?
Koko kokko!