23 september 2026
En del av mina jämnåriga kompisar här i Finland har lika starka minnen som jag av Anita och Televinken, Pellepennan och Suddagumman samt ungdomsserier typ Kullamannen.
Hur är detta möjligt? Jo, de är uppvuxna i Österbotten.
På det smalaste området Kvarken i Bottniska viken, mellan Umeå och Vasa, kunde tv-vågorna lätt färdas över vattnet och på så sätt även nå en del av Finland.
Fenomenet kallas spill-over, på vetenskapligt språk troposfärisk kanalseparation.
Jag trivs generellt ganska bra med österbottningar och många av dem är svenskspråkiga. Precis som i min hembygd Småland vimlar det av småföretagare och det går 13 kyrkor på dussinet.
Vid tillfällen har svensk tv fått en mycket konkret betydelse för Österbotten. En sen kväll i mitten av 60-talet höll en brand på att bryta ut i den lilla staden Kaskö
Men branden kvävdes i sin linda av brandmän från Kaskö, Kristinestad och Närpes. Finland ligger en timme före Sverige i tid och alla satt de uppe sent och tittade på…Hylands hörna.
Den svenske underhållningsgiganten fick sedermera vid ett besök på fiskarfesten i Kaskö sommaren 1966 en brandhjälm med de tre städernas vapen som tack för ”insatsen”.
Jag minns när man för första gången i Stockholm på 80-talets andra hälft började kunna se finsk television, via Nackasändaren. Första gången jag gjorde det torde ha varit på Finlands nationaldag, för man visade en militärparad.
Finland var väldigt exotiskt, minns jag att jag tyckte. Och språket var ju fullständigt obegripligt.
Under 30 års rapporterande härifrån har jag försökt att en smula hålla kvar den känslan. Att i möjligaste mån försöka förklara för svenska läsare, även vad gäller för en svensk fullständigt obegripliga sakförhållanden.
Som att en och samma finska regering kan innehålla ministrar från såväl Samlingspartiet (Moderaterna), som Socialdemokraterna och Vänsterförbundet (Lipponen ett och två 1995-2003 samt Katainen 2011-2014).