17 september 2026
Släktingarna från Sverige och Finland – som möts i Tallinn – går ut på en sista middag kvällen före hemresan sina respektive länder.
Han som snart blir 70 vet en bra och prisvärd köttrestaurang.
Det visar sig att de har slut på lammkött. Inga kotletter denna afton, alltså.
Men de har grillad fläsklägg, “grillitud seakoot” på estniska. Det beställer släktingarna och får in en rejäl tallrik för två.
– Kött är i sig inte onyttigt, förklarar kusinbarnet medan den äldre skär bort fett på sin del av fläskläggen.
Blott 28-åringen promenerar över 20 000 steg per dag. Den äldre mellan 10 000 och 15 000. Då får man kanske festa till det en smula.
För snart 70-åringen är det en stor upplevelse att tillbringa ett par dagar med sin unga släkting. Denne är sanslöst begåvad och en otrolig entreprenör. Han tycks vara överallt på en gång och alltid inblandad i olika projekt.
– Finns det något du INTE KAN? Jag kan exempelvis inte slå i en spik eller använda en skruvmejsel. Det blir bara pannkaka av allt praktiskt, berättar den äldre.
– Ja, svarar ynglingen. Algebra förstod jag mig aldrig på. Och jag har aldrig i mitt liv heller haft någon användning för det. För mitt företag behöver jag bokföring, men det sköter numera AI.
Den äldre flyttar i tankarna tillbaka till 1972 och Sanda gymnasieskola i Huskvarna. Gick man humanistisk linje, halvklassisk variant, var det tack och lov bara matte första året (i tvåan och trean hade vi åtta timmar latin ena terminen och sex den andra).
Oviljan mot algebra och liknande gick inte att dölja. Minnet återvänder, från när matematikläraren säger till klassen att man kan ha olika hög ambition.
– För Viktorsson räcker det tydligen med att kunna räkna så att man får rätt växel tillbaka i snabbköpet…
Så här 54 år senare inser den äldre släktingen, att så var det nog. Och numera har ju alla datorer kalkylatorer, med vilka man kan utföra operationer typ räkna inkomster och utgifter för en reportage-resa.
Efter den mättande middagen går släktingarna till en typisk estnisk bar. Men det blir bara en öl och en shot.
Han som snart fyller 70 vet, att tar han mer så är i princip hela nästa dag förstörd.
Kan vi ses igen? undrar den äldre som vet att den yngre har ett marathon-tempo, ibland med resor ända till Filippinerna och Dominikanska Republiken.
– I Athen har jag aldrig varit, förklarar vederbörande.
– Det har jag!
– Ska vi åka dit?
– Visst. Kanske i mars, när det ännu kan ligga snö på marken i Sverige och Finland.
Den äldre konstaterar, att här finns ett fint släktdrag. Inga långbänkar. Inget ändlöst planerande eller “tänk om man någon gång skulle åka iväg…”.
Så fort vi hittat biljetter till rimligt pris bokar vi.
– Jag vill besöka några grekisk-ortodoxa kyrkor och uppleva liturgin, säger den unge som är mycket kunnig vad gäller gudstjänsttraditioner.
– Det vimlar av kyrkor i Athen, svarar äldre släktingen som säkert varit minst 20 gånger i den grekiska huvudstaden.
Efter en vecka i Athen fortsätter ynglingen till Fuengirola, där hans firma ordnar utflykter och han själv därtill underhåller som trubadur.
– Jag hade velat, säger den äldre, följa med några dagar. Men nu är det så, att vid en viss punkt i livet är ens ork inte längre vad den varit.
– Athen blir fint, mycket lammkotletter och bondsallad och kall retsina, konstaterar 28-åringen och får ett svar av släktingen, som numera alltid reser på finskt pass och ibland uttrycker sig pregnant:
– Joo.