1 november 2024
Hittar på internet en intervju med Allan Blom, i HBL korad till ”Svenskfinlands äldsta youtuber”. Åttiosex år ung driver han TV-kanalen ”Bloms bästa bitar”.
Vilka råd har denna livserfarne man till sina medmänniskor och kanske framför allt till yngre personer?
– Man ska fundera på sig själv. Vad vill man ägna sitt liv åt? Vad är man intresserad av? Laga sin egen profil, svarar han och fortsätter:
– En egen bubbla på sätt och vis. Det är så viktigt här i livet att du trivs med det du gör.
Det slår mig att det är andra gången på kort tid jag hör detta med en egen bubbla. Första gången var under ett telefonsamtal med ungdomskompisen Matz i Göteborg.
– Man får skaffa sig en egen liten bubbla, säger han när jag uttrycker fruktan för att snart bli galen av allt elände i världen.
Matz bubbla består bland annat av Svenska Dagbladets korsord, katten Nisse och fika med några återkommande kompisar.
Funderar kring om jag månne har någon bubbla. Länge var det nog nygrekiska, men jag har tagit en paus – parallellt med finskan är den nog ett av de mest krävande språk jag stött på.
Finskan däremot flyter numera otroligt bra. En väninna, som är författare, sänder i takt med sitt skrivande manusstycken till nästkommande bok.
En passage rör mig nästan till tårar. Det handlar om en ung ryska som på ett sjukhus i Sankt Petersburg tar farväl av sin döende mor:
”Kuinka kapea oli äidin kaula, kuinka
väritön poski! Kalpeat, tikkumaiset kädet puristivat lakanaa rintaa vasten, kämmenten
kohonneet suonet näyttivät sormia paksummilta”.
Jag översätter:
”Så smal mammas hals var, så färglösa hennes kinder! Bleka händer som liknade stickor tryckte lakanet mot bröstet, handflatornas upphöjda vener tycktes tjockare än själva fingrarna”.
Till pensionärslivets goda sidor hör, att man kan göra saker utan att primärt fika efter pengar. En dag, tänker jag, kommer översättandet kanske att generera en slant.
Fram tills dess får det nog vara min egen
lilla – bubbla.
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet