29 september 2026
Eldig bastu
Det brann i en simhall här i Helsingfors för ett par dagar sedan. Närmare bestämt i Georgsgatans simhall, på finska Yrjönkadun uimahalli.
Invigd 1928 är den Finlands äldsta offentliga simhall, byggd i klassicistisk stil och ritad av arkitekten Väiniö Vähäkallio.
Simhallen ligger mycket centralt men en smula undanskymt. Enklast är att ta sikte på resliga Hotell Torni. Det var där den så kallade kontrollkommissionen, ledd av Stalins handgångne Andrej Zjdanov 1944 – 1947, bestämde över stort och smått efter mellanfreden i Moskva i september 1944.
Simhallen ligger blott ett par stenkast från Torni. Man går in genom en smal passage och kommer till en trädörr, ovanför vilken det står “ISO-ALLAS SIMBASSÄNG”.
Simhallen har två våningar. På den övre har de simmande egna hytter med draperier som kan dras ihop och små bord med nyckel för värdesaker. Här serveras även mat och dryck.
Engångsbesökaren rekommenderas varmt andra våningen, även om den kostar litet mer än nedrevåningen. Badrock ingår och efter simturen kan man sitta vid något av de små runda borden med en pilsner eller kaffe och betrakta de frustande atleterna i bassängen nedan.
Andra våningen har en vedeldad bastu. Den anses mindre “torr” än en elektrisk sådan och syret transporteras på ett sätt som gör att det känns behagligare.
Häromdagen skedde dock en olycka. Vedeldade bastuns tak fattade eld och det blev en stor nyhet i finländska media. För hög värme orsakade glödeld i takpanelen. Anläggningens personal släckte dock snabbt, innan räddningstjänsten var på plats.
Nu lär inte detta röra mig, en enkel och fattig pensionerad frilansjournalist från det större landet i väster. Inträde till övre härligheten (med tre bastur, egen hytt samt lån av handduk och badrock) går på hela 20 euro, en bra bit över 200 kronor.
Är man pensionär kostar det “bara” 15 euro.
Men är man småländsk pensionär över 68 år och en smula på hugget kostar nedre våningen blott fyra euro per år. Man får ett speciellt kort och trycker det mot en läsare när som mellan 11 och 15, tisdagar och torsdagar.
Det är skönt att så här på morgonkvisten bara sitta och fika och randa (journalistslang för att skriva). Klockan är 09.30 finsk tid (vi ligger en timme före Sverige).
Ska jag dricka upp kaffet, gå hem och packa ner tvål samt simglasögon och rena underkläder att sätta på sig efter simturen?
Från hemmet tar det max 15 minuter till Georgsgatans simhall. Och lika långt tillbaka.
Många tycker inte om att simma, anser det vara tråkigt. Så har jag faktiskt aldrig känt. Under första året i Finland simmade jag var och varannan dag en kilometer och gick ner i vikt.
Nu till en början blir det 200 meter. Vore dumt att gå ut för hårt. Man kan sträcka sig och det kostar att låta en sjukgymnast massera igång en stel rygg.
Kaffet är uppdrucket. Jag bestämmer mig. Ett besök på Georgsgatan och så ett par pass nygrekiska under dagen, låt säga totalt 10 sidor i Mankell-boken.
En skvätt rödvin om aftonen, måhända. För den har jag väl förtjänat?