4 oktober 2026
Det finns sånger och melodier som för evigt fastnar i ens hjärta. Jag hörde en sådan medan jag fortfarande bodde i Sverige, så det kan ha varit i mitten av 90-talet.
Programmets namn var “Musikbyrån” och där intervjuades den svenska tangoexperten – han har t o m doktorerat på tango – samt tidigare journalisten på Svenska Dagbladet Carl-Gunnar Åhlén.
Med sig i studion hade han skickliga musiker i bandet Tango Classico, vilka bland annat framförde Åhléns egna översättningar.
Jag blev genast tagen av en av sångerna – i Åhléns översättning “Etsning”.
Stycket skrevs i Milano 1931 och beskriver tristessen och desperationen hos några åldrade män vid ett krogbord, omgivna av unga flickor och blommor. En trist tid och det kan man väl även säga om det läge världen befinner sig i för närvarande.
“Etsning” är en klassiker ur argentinaren Carlos Gardels repertoar. På spanska heter den “Aquaforte” och kan höras till exempel på Youtube; https://www.youtube.com/watch?v=3USv5AxeAEk
Översättaren hade den goda smaken att på en förfrågan sända mig sin lyhörda, finstämda text, som jag vidarebefordrar här nedan.
Och tycker Du att Carlos Gardel sjunger ovanligt bra, så har du rätt…
Han dog tragiskt i en flygolycka 1935, blott 44 år gammal. I länder som Argentina och Uruguay säger man om denne tangogigant, att han “sjunger bättre för varje dag” (“Canta cada día mejor”).
Här så texten och den talar för sig själv:
Etsning
Nu är det midnatt och varitéen börjar.
Champagne och blommor flickor vid vart bord.
Nu börjar festen i begärets tecken;
På nytt de samlas i nattens tysta hord.
Kring en utav dem har åren lagt en boja:
En gammal man betraktar på distans
det som en gång fyllde upp hans heta drömmar.
Han sitter ensam som om han inte fanns.
De arma små liven
så trötta på kyssar,
kommer ej ihåg vem han varit en gång.
Han huvud har grånat,
hans hjärta är gammalt,
åren går så fort i begärets salong.
En stackars kvinna går runt och säljer blommor.
Det gamle köper ett par för några spänn.
Violerna är nu hans enda sällskap;
här var hon drottning en gång för länge sèn.
Champagne i glasen, berusade små flickor:
Nu firar chefen som generös backant
men i morse kördes arbetar’n på porten
när denne hungrande bad om en slant.
Jag tänker på livet
den lidande modern:
barnen utan tak och sitt dagliga bröd.
Som säljer sin blaska och tjänar en styver.
Tårar tränger fram när jag ser denna nöd.
Och medan timmarna går och röken tätnar,
Champagne och flickor, blommor vid vart bord.
Så pågår festen i begärets tecken, de desperata i nattens dystra hord.
Kring en utav dem har åren lagt en boja; en gammal man betraktar på distans
det som en gång fyllde upp hans heta drömmar;
han sitter ensam som om han inte fanns.