28 december 2019
Storslam 2020?
De nu gångna helgerna bjöd nyhetsmässigt ömsom på vin och ömsom på vatten.
Något som säkert berört många är beskedet om före detta prinsessgemålen Ari Behns bortgång.
– Det er ufattelig trist det som har skjedd, säger skidstjärnan Therese Johaug i en tidningskommentar.
Som jag varken är präst eller psykoterapeut eller utövare av något annat människonära yrke, avstår jag från att försöka komma med synpunkter.
Till de få fördelarna med att ha trätt in i ”tredje åldern” hör kanske just detta, att man inte längre har något intresse av att ge sig in på domäner som andra behärskar så oerhört mycket bättre.
Jul- och nyårshelgerna tillbringar jag i Grekland med klasskompisen från högstadiet i Huskvarna Alf, vilken jag nog kåserat om och som haft en minst sagt vansklig uppväxt med påföljande missbruk.
Men – och få ting fascinerar mig mer – en dag sade han farväl till drogerna och fick vad det led åter kontakt med sina två barn (samt nu tre barnbarn).
Alf är bridgelärare och kanske när jag en sorts dröm att han under vår resa ska ”lyfta upp” mig ut ur spelkortens ännu relativa dunkel.
Så blir det naturligtvis inte – vi spelar dock gemensamt litet mot robotar på internet och en afton tar han med sig kortlek till tavernan och vi övar budgivning.
– Mina elever tycker ibland att jag är elak, för att jag ser och påtalar alla fel de gör, förklarar han.
Efter snart 24 år i Finland har jag svårt att förstå en sådan inställning.
Visst kan detta land vara kargt och kärvt och en smula njuggt vad gäller att berömma varandra.
Men här kallas oftast en spade för spade, och det är ju för övrigt just genom misstag man lär sig.
Vad bär 2020 i sitt sköte? I avsaknad av kristallkula får vi hoppas på det bästa.
Kul vore att en dag (snarare kväll) få fyra ess på hand och med partner vinna alla 13 stick i en bridgegiv.
Storslam, som det ju kallas på fackspråk.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet