2 januari 2020
Fest på grekiska
En bit in på det nya året tar jag tunnelbanan från Atens centrum ut till en av förorterna.
Dmitris och Roula hämtar upp i bil. Han driver hotell på ön Syros med sin kusin Giouli och hon läser psykologi på universitetet.
– Ti kaneis? (Hur mår du?), frågar Dmitris och jag vet att enda förväntade svaret är ”Mia chara” (”En glädje”).
Kan dock inte i bilen låta bli att fråga om man i Grekland noterat den tragiska händelsen i Norge med före detta prinsessgemålens bortgång.
– Oxi (Nej). Här skriver tidningarna mest om alla nya skatter.., svarar Dmitris.
Lär mig ett nytt ord, ”autocheiras”. Auto har vi ju i många kombinationer och det betyder, som nog bekant, ”själv”. ”Cheiras” kommer från ”cheri” med betydelsen ”hand” och som vi i svenskan återfinner i ordet ”kirurg”.
Vad låg bakom? undrar Dmitris och så lär jag mig även ordet ”katathlipsi”, ”depression”.
Giouli har grillat flera kilo lammkotletter, min grekiska favoriträtt. Och när hjärtkirurgen Kostas och hans väninna skolinspektören Nasia (vänner från många besök på Syros) anlänt hugger vi in på maten.
– Det känns litet skämmigt att vi äter klockan 19 när ni greker sällan inleder middagen förrän runt 21, säger jag.
– Du är gäst! blir det unisona svaret.
Det blir en fin afton och för första gången någonsin pratar vi mer grekiska än engelska.
Så talar vi om en länge planerad resa till Finland, kanske i oktober när hotellet på Syros är stängt. Nasia vill gärna besöka en finländsk skola (Pisa-undersökningarna…) och det lovar jag ordna.
”To elliniko glendi”, ”det grekiska festandet”, är berömt utanför landets gränser.
Men när Gioulis man Lefteris sätter på musik och det är dags för dans, sitter jag redan i en taxi på väg till hotellet nedanför Akropolis.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet