23 januari 2019
Kusinbarnet Spencer från Sverige kommer en långhelg över till sin äldre släkting i Helsingfors.
Naturligtvis är det enormt skoj att få ett sådant här besök, fast värden är van vid att gäster tar in på hotell.
Men det kan man ju knappast kräva av en 20-årig student, ej heller att han ska tillbringa tre dygn bland dammtussar.
Ny dammsugare inhandlas och några förmiddagar ägnas åt att få lägenheten dammfri.
Så kommer han och allt är frid och fröjd, tills en nyinköpt trådlös högtalare plötsligt dyker upp och spelar musik på hög volym. Saken blir inte bättre av att den yngre framåt seneftermiddagen ockuperar hela köket inför den middag som ska hållas för goda finländska vänner samma afton.
Han som har 41 års längre livserfarenhet kommer dock snabbt på att diplomati oftast är bästa strategin.
– Sänker du volymen och låter av och till helt bli att spela musik från högtalaren, så spänner jag nu upp ett osynligt snöre så får du ostört härska i köksregionen!
Så blir det och friden lägger sig åter över bostadsområdet Kampen och vännerna anländer och kusinbarnets mat är superb och vinet flödar och när stämningen är på topp klär släktingarna på sig varsin gitarr och sjunger och spelar i säkert ett par timmar.
Sista aftonen skulle de ha gått på restaurang, men satsar i stället 30 euro på lyxiga lammkotletter från Stockmanns varuhus.
– Vi har ju också kvar litet rödvin i boxen, påpekar den yngre som är ekonomiskt lagd och nu oomstridd chef över stekpannorna.
Efter middagen börjar det ösregna och släktingarna sätter sig med musikinstrumenten på balkongen i gott skydd och spelar och sjunger i sällsam eufori allt från David Bowie via Nationalteatern till Bellman och Evert Taube.
Och vem vet… hör du toner från en balkong i Helsingfors i höstmörkret sitter de kanske fortfarande där, likt tjuren Ferdinand under korkeken, och är SÅ lyckliga.
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet