Kräftkalas på Svenska Gillet i Helsingfors

30 augusti 2019

Var på kräftskiva hos Svenska Gillet i Finland i fredags.

Det är en förening som samlar ej blott i landet boende rikssvenskar utan – sympatiskt nog – även finländare.

Gemensamt för alla är det Esaias Tegnér kallade Ärans och hjältarnas språk.

För bara några år sedan hade jag knappast gått på en sådan här tillställning. Min mission här i världen var då ännu att bli en rikssvensk som intill perfektion lärt sig finska och föredrar Olavi Virta samt Paula Koivuniemi före Sven-Bertil Taube och Ann-Louise Hansson.

Någonstans på vägen föll ambitionen. Kanske var det en senkommen insikt, om att livet kan ha ett värde även om man inte vet vad ”hackspett” eller ”dammsugarsladd” heter på finska.

Fast, det sistnämnda borde väl börja på ”pölynimuri-”..?

Åter till kräftkalaset. Tvekade kanske först, när jag insåg att sällskapet nog främst kommer att bestå av personer som fyllt 50.

Vore ett sådant kalas verkligen något för mig, som blott och bart är 62..?

Tar dock i hällregnet spåran till Tölö iklädd gitarr och en bok Taube-visor.

– Vill ni höra tjeckiska folkvisor eller Evert Taube? frågar jag en stund in på kalaset.

Taube vinner klart på poäng.

”Hör fioler och flöjt, klarinett och klaver, vackra flicka kom låt mig få dansa mer Er”, sjunger jag men minns inte hela låten och det är för mörkt för att kunna läsa ur sångboken.

”Musikanterna spelar en trio i moll, tralala tralala tralala”.

Barmhärtiga gillessystrar och dito bröder skyndar till undsättning med stearinljus och läsglasögon.

Satsar därefter på säkra nummer, som ”En valsmelodi” av Ferlin och ”Donna donna”.

Fantastisk afton. En bordsgranne visar sig ha släkt i min hemstad Nässjö och förstår jag rätt drev en av dessa Åhlins järnhandel.

Utanför den stod man som 12-åring i timmar och hoppades hitta någon vuxen som kunde ”köpa ut” påsksmällare (åldersgräns 15 år).

Fast, just den historien tror jag vi får ta en annan gång.

Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet