19 februari 2019
Sitter på stamfiket i hemstaden Helsingfors och kämpar med Robinson Crouse på nygrekiska. Det är verkligen en kamp, ty det finns ingen hejd på alla hans praktiska överlevnadsarrangemang (en del termer hittar jag inte ens i mitt lexikon).
Då kommer en man med mobiltelefon och hörlurar och frågar om platsen mitt emot är ledig.
– Of course (naturligtvis)!
Jag är av naturen blyg och tilltalar inte gärna okända människor. Men här finns en chans att för en stund ta ledigt från Rovinson Krousus, som han heter på nygrekiska.
– Är det amerikanska nyheter Ni lyssnar till? frågar jag och fortfarande på engelska.
– Nej, tennis från Australien.
– Intressant, jag är svensk och vi har ju haft en rad världsstjärnor inom tennis.
– Jag är också svensk, säger mannen mittemot mig och nu på svenska med norrländsk touch.
En stund senare har jag fått en inbjudan till Svenska gillet i Helsingfors, en förening för personer med anknytning till grannlandet Finlands grannland i väst.
– Vi har drop-in en kväll nu i veckan och en svensk trubadur underhåller.
Snön yr när jag letar mig fram till ”gillestugan” på Minervagatan i stadsdelen Tölö. För bara några år sedan skulle det ha varit en otänkbar handling och en invitation hade avfärdats med att ”Jag har inte kommit till Finland för att lära mig svenska!”.
Men Sibirien lär, som finländarna brukar säga, och som 60+ finns en genuin önskan att en smula återknyta till rötterna. Deltagarna i aftonen visar sig vara hur trevliga som helst och så bjuds alltså levande musik.
”Stack iväg från ingenstans, sökte mej ett mål, klädd i skjorta, jacka och ett par jeans. Anna fann en gammal båt och i grevens tid, tog oss ända ner till New Orleans”, sjunger den duktige svenske trubaduren.
”Anna och mej”, tidigt 70-tal med Lalla Hansson och så klart med ”Me and Bobby McGee som förlaga, tänker jag och ber i pausen att få låna gitarren.
Det får jag och drar några låtar (fast det är, som grekerna säger, ”mia alli istoria” eller ”en annan historia”).
Har ansökt om medlemskap i gillet.
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet